Årets vävresa gick till Östergötland med övernattning i Vadstena.

I år var det Värmlandsbygdens vävförenings tur att arrangera vävresan. Vi turas om så nästa år är det Värmland Dalsvävarnas tur att vara researrangörer. Första besöksmålet för oss 23 deltagare var Kristinehamns Konstmuseums Marimekko utställning. Vi fick en intressant föreläsning om företaget, historiken och deras designers. Det var en färgsprakande upplevelse att se alla tygtryck och kläder varav flertalet designades redan på 60/70 talet, en fantastisk samling som omfattar flera decennier. Det var inspirerande att se färgkombinationerna och de tidlösa snitten på kläderna.

Lannalodge Golf och Resort blev nästa stopp där vi åt en mycket god lunch på restaurangen. Vi fortsatte sedan till Fjugesta Vävstuga där vi togs emot av medlemmar i västugeföreningen. Det är en mycket stor vävstuga med ca 40 vävstolar på 240 kvm. Vi fick ta del av föreningens historia och hur de fungerar idag. De är i nuläget 35 medlemmar vara 30 aktiva vävare och flera står på kö där väntetiden är ca 7 år!
Vi delades in i grupper för rundvandring i lokalen och information om de uppsatta vävarna. Det var en stor variation av vävar och det blev givetvis många frågor om material och bindningar. Innan vi for vidare samlades vi för gemensamt eftermiddagskaffe och fortsatt med erfarenhetsutbyte om förenings- och vävstugeverksamhet.

Innan vi checkade in på hotellet i Vadstena hann vi med ett besök på Vadstena spetsmuseum. Museet drivs av en stiftelse och vi fick en intressant föreläsning om knypplingens historia och koppling till Vadstena och dess omgivningar. Förutom sommarns utställning med temat ”fönster” i museets trädgård fick vi möjlighet att se museets samlingar av spetsar i olika tekniker och knypplade konstverk. Det var intressant att se att tekniken knyppling är så mycket mer än spetsar. Valet av material, såväl grov metalltråd som tunnaste lintråd, innebär en förnyelse av hantverket och tekniken som konstform. Kvällen avslutades med middag på Restaurant Munkklostret medan solen gick ned över en i det närmaste spegelblank Vättern

Tidig frukost på hotellen innan det var dags att ge sig av till Ellen Keys Strand. Vi hade fortsatt tur med vädret och kunde njuta av trädgården och utsikten innan det var dags för visning. Vi fick en lärorik föreläsning om Ellen Keys liv och verksamhet och visning av husets rum. Som vävintresserade tittade vi extra på textilierna varav flera är rekonstruerade och beskrivna i boken ”Textilierna på Ellen Keys Strand” av Tina Ignell. Ellen Keys vilja var att Strand, efter hennes bortgång, skulle bli ett vilohem för kroppsarbetande kvinnor. En vilja som innebär att stiftelsen fortsatt tar emot stipendiater i fem tvåveckorsperioder från maj till september.

Brunneby Musteri var nästa besöksmål där vi förutom lunch kunde handla i gårdsbutiken. På vår tur fick vi se både Omberg, lövskogar och den vidsträckta östgötaslätten och dessutom i solsken.
Sista besöket gjordes på Ullspinneriet i Brink nära Vreta kloster. Annika Jonsson berättade om släktgården och hur det kom sig att hon startade ett ullspinneri. Innan vi gick in i spinneriet fick vi träffa och lära oss mer om alpackorna i hagen. Spinneriet är en så kallad ”mini mill” med förhållandevis små maskiner som innebär att hon kan ta emot mindre partier med olika ullsorter för lönspinning, vilket det är en ökad efterfrågan på. Hon spinner ullen från de egna alpackorna och fåren blandat men även från respektive alpacka vilket innebär att garnet får den specifika alpackans kvalitet och naturfärg. Målsättningen är att såväl djurhållningen som spinneriet skall vara miljöanpassat och hållbart ex. så har man solpaneler till el och de tvättmedel och färger som används är GOTS certifierade. Det var mycket intressant att se hur de olika maskinerna kardar, sträcker till förband, spinner och tvinnar. I butiken fanns garn och kardflor av olika ullsorter, färger och grovlek så en del av oss fyllde på sitt garnlager. Så inspirerande att se att det med Annikas engagemang och kunnande går att driva ett spinneri som ersättning för den numera nedlagda mjölkproduktionen.

Det var två mycket trevliga dagar och vi kan verkligen rekommendera resans besöksmål, hotell och restauranger.