Den 24 maj hade Värmland Dalsvävarna utflykt till vävare i Koppom och Åmotfors

Dagens program startade vid Britt-Marie Berggrens kurslokal i Koppom. Flertalet av oss sjutton deltagare hade då redan avverkat ett par timmar i bil för att ta sig till västra Värmland. Där delade vi oss i två grupper där den ena gruppen stannade i Kurslokalen och den andra åkte vidare en bit därifrån till Järnskogs hembygdsgård. Efter en timme så bytte grupperna plats.
Britt-Marie berättade om sin verksamhet som sker i lokalen i Koppom och den i vävkammaren hemma i Korsbyn. Hon berättade om hur hon startade företaget Hemvävt 1979 och hur så småningom fastnade för att väva metervaror men hon producerar även andra typer av vävnader såsom dukar, handdukar, plädar och band. Hon utgår ofta från äldre textilier när hon väver.

Hon väver tyger till folkdräkter dels dräkter i närområdet, dels mer långväga beställningar. Arbetet omfattar ett noggrant arbete med besök på museer och andra samlingar samt efterforskningar för att hitta nutida material och färger som ger rätt kvalitet.
I den välutrustade kurslokalen, där hon har kursverksamhet i egen regi finns flera vävstolar med olika uppsättningar av vävar ex. trasmattor och damast.

Strax utanför Koppom besökte vi Järnskogs hembygdsgård. I museet ”Beredskapsåra” kunde vi både se och höra hur det var för de som gjorde beredskapstjänst vid gränsen under kriget. Det fanns flera rum bland annat ett 40-tals kök med pigkammare. Det fanns förutom olika föremål, dokumentation och kartor en omfattande fotoutställning. Kriget var nära i dessa gränstrakter, med flyktingar och motståndsaktiviteter. Förutom inriktningen på beredskapsåren så tittade vi textilintresserade förstås lite extra på de tidstypiska trasmattorna, bonaderna dukarna och gardinerna. Vi hann även med ett besök i lanthandeln som i stort sett var intakt med varor och inredning sedan den stängdes.

Vi åt lunch på golfrestaurangen i Noresund, Eda golfklubb ligger i en fantastisk miljö på en höjd med utsikt över sjön Ränken.

Efter lunchen åkte vi vidare till Södra By´s Textilatelje strax utanför Åmotfors. Där berättade Carl-Johan Lejrin om sin verksamhet. I verkstadens bottenvåning fick vi se den stora vävmaskinen (vävstolen) som är från 60-talet och som tidigare använts på Klässbol. Här gäller det att vara teknisk kunnig för att få rätt inställning och inte minst ha kontakter för att kunna hitta reservdelar. Här vävs en beställning av skjorttyg till folkdräkt. Om allt fungerar så produceras ca 30 meter om dagen. På andra våningen tittade vi på ”Hatty” en mekanisk vävstol från Hebriderna. Han berättade om denna typ av vävstols historia, att den specifikt var gjord för att stämma med kriterierna för ”Harris Tweed” det vill säga att tyget ska vara handvävt. Även här krävs det att vara teknisk för att få allt att stämma så att man kan ”trampa” fram meter efter meter av Värmlands tweed.
Vi tittade även på ”handvävstolarna” varav en var utrustad med drag och harnesk samt en som fått en överbyggnad med en jacquard som på sikt ska tas i bruk.
I verkstadens ”showroom” fanns hans egendesignade handdukar samt garner spunna av de egna fårens ull till försäljning.