Årsmöte 23 mars 2019
4 maj, 2019
Hålkrusgruppens fjärde träff
9 maj, 2019

Urgammal men enkel teknik fascinerar

Tio brickor och fyrtio trådar. Det är det som krävs för att kunna väva fantastiskt vackra band. Brickbandsvävning är inget nytt påfund utan en mycket gammal textil teknik där de äldsta fynden i Europa är från 800 före Kristus.

Louise Ström från Spångmurs, utanför Sandviken, vävde sitt allra första band med brickor när hon var nio år gammal.

  • Jag var för liten för att väva i vävstolen enligt min mamma. I en uppslagsbok hittade jag brickbandsvävning och vävde i smyg, berättade Louise Ström som höll i en workshop i brickbandvävning för Handvävarna i Dalarna-Västmanland första lördagen i maj.

Nio medlemmar hade nappat på erbjudandet att få lära sig väva band med brickor.

[bilden till vänster: Louise Ström visade först hur det går till att väva med brickor sedan fick de nio deltagarna prova på själva.]

Louise Ström inledde med en historisk introduktion till brickbandsvävningen där deltagarna fick veta att de äldsta europeiska fynden av band vävda med brickor kommer från gravplatsen Sasso di Furbara i Italien, att i Norden var det vikingarna som introducerade brickbandsvävningen. De äldsta fynden är från 200 f. kr och gjordes i Dejberg mosse i Danmark men även på Birka i Mälaren har man hittat flera brickbandsvävda band.

Louise Ström berättade och visade på exempel på olika band som hon har vävt genom åren. Här fanns band med mönster från vikingatiden, band inspirerade av det italienska fyndet liksom band där mönstret vävts med silvertrådar.

På medeltiden försvann nästan brickbandsvävningen i Europa då tekniken fick konkurrens av dels bandvävning i vävstol, dels i bandgrind.

  • Med tanke på hur enkelt det är att väva enkla band i en bandgrind så är det lätt att förstå varför man övergav brickorna, berättade Louise och demonstrerade skillnaden mellan att väva med brickor och bandgrind.

I Norden levde dock brickbandsvävningen kvar jämte bandgrindvävningen ända in på 1900-talet. Och i och med intresset för medeltiden och vikingatiden har det blivit populärt att väva band med brickor igen berättade Louise Ström.

Sedan var det dags för de nio deltagarna i workshoppen att få lära sig att väva band med brickor. Louise knöt ett band om midjan som hon fäste fast varpen i, den andra ändan satte hon fast i en karbinhake som satt i ett rep runt en pelare i lokalen.

Sedan var det dags att kamma ut varpen och kontrollera att brickorna är rättvända innan det första inslaget kan göras. För att få nytt skäl vänds brickorna ett kvarts varv antingen mot eller från vävaren.

Det gäller att ha varpen lagom spänd och hålla koll på kanterna. Inte så lätt i början men allt eftersom deltagarna blev varma i kläderna började man experimentera med mönster genom att byta plats på brickor eller vända de två mittersta ett extra varv.

Efter lunchen fick de som ville lära sig att trä egen medhavd varp i brickor. Louise hade även några bandgrindar med sig liksom en bandvävstol som de som ville fick prova på att väva.

Det är lätt att fastna för brickbandsvävning. Denna gamla men ändå så enkla teknik som man kan skapa så intrikata mönster med. Stundtals var det alldeles tyst i rummet där deltagarna med stor koncentration vävde band. När workshoppen närmade sig slutet var det flera av deltagarna som uttryckte en önskan om att lära sig mer och det är inte helt otroligt att det blir en ny workshop i brickbandsvävning med Louise Ström nästa år.

Text: Anna Östlund
Foto: Anna Östlund