Resedagbok Jordanien 2010
14 mars, 2010
AVOCA HANDWEAVERS
6 augusti, 2013

Trondheim-2011

Resan till Trondheim 2011

Så har vi då åter genomfört en resa i Riksföreningen för Handvävnings regi!

Efter ett års planering var det den 18 maj dags att ge sig av till Trondheim, denna gång med ett lite annat upplägg. Resan utgick från Trondheim och var o en fick ta sig dit själv och det gick mycket bra. Trondheim är en mycket fin stad och väl värd ett besök! Dessutom hade vi tur med vädret! Här nedan får Du lite inspiration på saker att besöka. Jag vill tacka alla underbara deltagare,tack vare Er blev resan så bra! TACK! Hoppas vi ses snart igen, på resa eller kanske på ett årsmöte!
Kramar till Er alla!

Här nedan får du ta del av olika personers intryck av resan.

Anette Carlsson
Onsdag-Torsdag
25  förväntansfulla väverskor ställde kosan till Trondheim den 18 -19 maj beroende på hur lång färdväg man hade. Längst hade vi två som kom från Skåne. Vår resa startade  på förmiddagen den  18:onde med tåg från Lund. Vi såg det vackra försommar Sverige susa förbi och var framåt eftermiddagen i Stockholm.
Då var vi hungriga och började leta efter en restaurang. Vi valde bakad potatis med en god röra, för då visste vi ju inte att vi skulle få det ett par gånger till under resan. Mätta och belåtna gav vi oss ut i centrala Stockholm. På Hötorget var utbudet av jordgubbar till halva priset så stort att innerstans invånare nog alla kunde ha det till efterrätt den dagen. Det blev en sväng in på PUB för att kolla lite kläder också. Där kunde vi konstatera att i storstaden är det precis som i lilla Södra Sandby. Man har både herr och damkläder i samma butik.

Lite segt blev det innan kl. var 21.00 och vi kunde stiga på nattåget  Efter en natts varierande sömn för oss båda var vi framme i Duved som vid den här tiden på året verkade ganska öde. Men av storleken på väntsalen och längden på perrongen förstår man att det är mer än två personer som stiger av när det är säsong för skidåkning eller sommarvandring. Här i den stora väntsalen intog vi vår frukost bestående av medhavda smörgåsar och vatten. Efter en timme kom tåget som skulle föra oss den sista biten till Trondheim. Här träffade vi Fyra trevliga väverskor från Umeå. Efter ett dygn var vi så framme och i Trondheim och blev till vår stora och positiva överraskning mötta av Anette på stationen. Vi trodde att vi skulle leta upp vårt hotell själv och hade tryckt ut en liten karta från Internet som inte var särskilt detaljrik, men vi kunde i alla fall konstatera att vi skulle ta till vänster när vi kom ut från stationen. Efter lunch på hotellet för vår del, startade programmet med Nidarosdomen.

Barbro och Ulla  
Vi var fyra förväntansfulla vävintresserade västerbottenskvinnor som satte oss i min gamla SAAB med siktet vänt mot Trondheim,  onsdagmorgon den 18/5. Äntligen var vi på väg. Vårt första stopp var Östersund där vi besökte Jamtli, stadens hembygdsmuseum och shoppade lite. Nästa stopp var Åre där vi skulle övernatta innan vi nästa dag tog tåget till Trondheim.
Resan med tåget tog dryga två timmar, utsikten från tåget var ibland hisnade, ibland dold av gran och björk men alltid kantad av blommande vitsippor.
Väl framme i Trondheim möttes vi av andra resedeltagare samt av vår reseledare Anette som visade vägen till hotellet. Det var inbokat tre olika besök under eftermiddagen. Så här minns vi den första eftermiddagen i Trondheim.
Vi började med Nidarosdomen där vi blev visade en del kyrkotextilier. Kyrkan var stor och mörk men de vackra glasmålningarna som berättade om händelser beskrivna i gamla och nya testamentet var sagolikt vackra. Vi minns det imponerande rosettfönstret. Vidare besökte vi konstindustrimuseet. Vi fick nu en första introduktion till Hanna Ryggens fantastiska vävnader. Här minns vi en professionell guidning bland olika textila verk och som avslutning en stor utställning av brudklänningar från äldre dager och fram till nutid.

Nu måste vi skynda oss för att hinna med det sista besöket för dagen, Husfliden. Vi blev emottagna av en engagerad och driftig chef. Affären drevs i privat regi. I Norge är folkdräkter-bunad- en stor sak. Vi minns med förundran att affären inrymde en syatelje med fem till sex sömmerskor som sydde bonader på beställning. Dagen avslutades på restaurang, en trerätters slank ned innan sömnen definitivt satte punkt för en mycket givande dag.

Västerbottenskretsen, Martha Johansson, Gunilla Forsberg, Gunborg Lundström
Jag som skrev heter Eva Basun

Fredag
Efter en skön natts sömn och en överdådig frukost, äntrade vi bussen kl 8.30. Ett litet missöde med en sammanstötning av en annan buss livade upp oss i starten. Färden gick söderut till Heimdals husflidslags vävstuga. Den startades och leds sedan 10 år tillbaka av en svenska, Helena Dybvik. Vävstugan har mellan 30-40 medlemmar och vi fick se en fin utställning med många olika alster. En del kände vi igen från Vävmagasinet, som tydligen är en stor inspirationskälla. Även mycket smålandsväv i typiska norska färger vävdes. Roligt att se en så aktiv vävstuga med svenska ”rötter”.
Efter missöde med ”påtända” kaffefilter i bussen, kunde vi avnjuta kaffe och kaka som Anette bakat.

Siw Gustafsson 

Fredagmorgon startade vi en kvart försenade, då lokala kommunikationer sinkat en deltagare, mot Heimdal och en lokal vävstuga, som förestås av en svenska, Helena Dybevik.

Helena visade vävstugan och berättade både om deras glädjeämnen och deras svårigheter att få det att fungera. Just nu hade de en utställning i en lokal i centrum dit vi skulle efter att gått runt och tittat på deras vävar och vävstolar. Några vävstolar såg lite annorlunda ut och en liggande varpa var nog en nyhet för några.
Efter att vi tittat på utställningen och fått bussfika utanför utställningslokalen bar det av till Sverresborg. Sverresborg är Tröndelags folkklivsmuseum, med en samling ditflyttade gamla hus, både från staden och landsbygden. Där finns också ett Textilarkiv med en modern klimatanläggning, för att på bästa sätt bevara de gamla textilier, de fått att vårda. Besöket började med en gemensam information av textilkonservator Anne Grete Sandstad, som visade bilder och föreläste om fälltäcken. Gruppen delades i 2 och den ena delen fick en guidad visning av 2 gamla stadshus och den andra fick gå till textilarkivet.

I textilarkivets avdelning för textilier skulle luftfuktigheten vara 40-50 ? och temperaturen vara 16?. Textilierna förvarades i syrafria, stora kartonger, där de låg utbredda med syrafritt silkespapper runt om och inuti.
I samma lokal förvarades också tryckstockar. De hade använts i färgerier för att trycka mönster på enklare tyger, för att få dem att likna de fina jacquardvävda sidentygerna som de rika hade. Intresserade deltagare och engagerad guide gjorde att tiden sprang i väg!

Efter en förkortad lunch, var vi i fas med programmet. Bussen tog oss då till textilkonstnär Anne-Kirsti Espenes,som också är en av fyra medlemmar i vävkollegiet “Arakne”,där halva gruppen fick stanna. Den andra åkte vidare till Ringve botaniska trädgård och Musikmuseet. Efter 1½ timme var det dags för gruppbyte och Anne-Kirsti fick återigen berätta om sina bildvävar och om allt annat hon gör att få ekonomi i sin verksamhet t.ex. designar stickmönster för Rauma, väver halsdukar och har kurser i bildvävning hemma i sin ateljé.

Efter allt detta lämnade bussen av oss vid hotellet strax efter klockan 17 och vi fick pusta ut till middagen klockan 19.

Karin Eriksson
Marianne P-Holmqvist

Lördag

Vid halv niotiden avreser vårt glada gäng i strålande solsken mot färjan. Vi ska till halvön Fosen norr om Trondheimsfjorden för att besöka Axel Becker, konstnärskollektivet Låvvely och Kulturcentrat på Ørlandet med Hannah Ryggens gobelänger och en utställning med vävar av medlemmar i Arakne.
Axel Becker bor på en gudomligt vacker plats med enorm utsikt. Här har han och frun rustat en gammal gård där de både bor och har utrymme för sitt hantverk. Vi får en ca två timmar föreläsning och förevisning av hur han trycker mönster och sedan indigofärgar sina tyger. Recepten på tryckmassa och färgbad är delvis en yrkeshemlighet. Axel har fått tillgång till dem under åren och även delgivit dem till ett center för handikappade i Indien för att de ska kunna för sina hantverkstraditioner vidare. Under de timmar vi tillbringar hos Axel framgår det med all tydlighet att han är en ödmjuk person med ett stort samhällsengagemang.  Intresset för detta hantverk startade när han fick syn på gamla tryckblock på museet. Utbildningen som illustratör och grafiker har han stor nytta av i sitt hantverksutövande. Han vill vara trogen det gamla hantverket men samtidigt förnya. Han ser förmedlingen av kunskapen som viktigare än försäljningen.

Blåtryck är en missvisande term. Man trycker ju med en täckmassa som hindrar den blå färgen att tränga in! Trycket kan göras med tryckblock, vax eller knyttekniker. Förr fanns det tre yrkeskategorier i branschen; blockmakaren, tryckaren och färgaren. Den kalla indigokypen är en levande organism som kräver skötsel och kanske en del magi för att bli bra. Tyget ska sedan doppas i ca 30 minuter, tas upp, den gröna färgen oxiderar till blått, doppas igen upp till 18 gånger. Det är en tidskrävande procedur och inget man kan leva av. Indigon köper Axel från södra Indien och tyget är bomull och/eller lin.

För dig som vill veta mer om blåtryck: se artikel i Vävmagasinet nr 2, 2009 eller www.youtube.com/watch?v=elrwWrhVEx0
Se gärna Axels tips om Koó www.originalblaudruck.at

Vi får varsin blåbärsmuffin att stilla hungern med när vi fortsätter mot Hasselvika och Låvvely. I en ombyggd lada från 1923 tillhörande en gård som sponsrar projektet huserar 4 hantverkare; Anita Abtahi (keramiker), Ingun Myrstad (som stickar kläder) samt Cathinka Mæhlum och Mats A. Nilsen (båda är glaskonstnärer). Glashyttan var den som först kom på plats och läget på övervåningen med ett stort perspektivfönster mot fjorden är obetalbart. Jag har svårt att tänka mig att man kan få något gjort i den miljön det verkar lätt att drömma sig bort…

Under tiden vi ser oss omkring har chauffören varit och hämtat vår lunch. Kycklingsallad och bröd äts i och kring bussen innan vi fortsätter mot Ørlandet. Vi är nog många som tar en tupplur… Jag vaknar till precis när det är dags att kliva av och kaffet sitter bra! Kulturcentrat har en fantastisk arkitektur och vi blir hjärtligt mottagna av chefen. Efter kaffet ser vi en filmsnutt om Hannah Ryggen innan vi besöker det rum som är tillägnat henne och hennes vävar. Bredvid finns en utställningslokal som bär hennes mans namn; Galleri Hans. Där visas just nu Araknes vävar och vi återser Anne-Kirsti Espenes bilder. Nu i verkligheten. Många härliga vävar och en hel del inspiration får vi med oss härifrån.
Se gärna: www.arakne.no
Hemresan går bra och ingen ångrar att vi gjort den långa resan ut till Ørlandet. Kvällen avslutas sedvanligt med gemensam middag. Inga Danielsson passar på att tacka Anette för en trevlig resa och överräcker en present från oss alla. Det blev en vacker träask från Husfliden.
 Eva och Rose-Marie
Lördag morgon kl. 8.30 lämnade vi Trondheim och for med buss på slingrande vägar längs kusten till Flakk. Efter en färjetur på 25 min. över Trondheimsfjorden nådde vi Rörvik. Bussen tog oss till Stadsbygd där Axel och Ingrid Becker bor på Gamle Helset gård. Gården är en f.d. fårgård från 1700-talet, som hade legat nere i många år. Vi njöt av utsikten över fjorden, medan Axel berättade om hur han och hustrun för mer än 20 år sedan startade sitt renoveringsprojekt, som tog 16 år att slutföra. Verkstaden, som tidigare varit fårstall, används för blåfärgeri, textil- och korgflätning. Övervåningen används som bostad. I övriga hus på gården bedrivs kurser och uthyrning.

I verkstaden berättade och demonstrerade Axel reservagefärgning med blocktryck med indigofärg. En tidsödande och spännande teknik att framställa blåfärgad textil i många olika nyanser. Den som är intresserad kan läsa i Vävmagasinet nr 2/09 mer om hur han arbetar. Vi gavs tillfälle att köpa av hans produkter innan bussturen fortsatte till hantverksbyn Låvely i Hasselvika.

Gården Låvely byggdes 1923 och var i drift till 1971. Efter totalrenovering för 3-4 år sedan startade hantverkarna sin verksamhet. De hyr själva lokalen och har investerat i egen inredning. På bottenvåningen tittade vi in hos maskinstickerskan Ingun Myrstad. Hon designar och stickar klänningar, kjolar och filtar mestadels i bomull, silke och lin. Granne till henne var keramikern Anita Abtahi. Hon dekorerar Ikea-tallrikar, tillverkar kavlade och formpressade fat i keramik och stengods samt stansar ut knappar. En blandning av porslinslera och toalettpapper spritsades till olika konstverk – inte helt i vår smak. På övervåningen håller glasblåsarna Mats Nilsen och Cathinka Mæhlum till. De är utbildade i Kosta. Hos Mats kunde vi inhandla vackert färgat konst- och bruksglas.
Lunchsallad intogs i gröngräset och i bussen för att utnyttja tiden väl. Det var vi tacksamma för, eftersom vi ville njuta av resan i den vackra norska naturen.

Nästa stopp var Örland Kultursenter. Denna två år gamla anläggning inrymmer biograf, bibliotek, ”Store sal” för konferenser, konserter och teaterföreställningar och det för oss mest intressanta: Hannah-Ryggen-senteret och Galleri Hans. Vi fick se en kort film om Hannah Ryggen, höra om hennes liv och verksamhet och se en del av hennes vävnader. Hannah Ryggen föddes i Malmö 1894. Flera år arbetade hon som lärare samtidigt som hon tog lektioner i teckning och målning för en konstnär. Tack vare ett stipendium kunde hon 1922 resa ut i Europa för att studera konst. I Dresden träffade hon den norske konstnären Hans Ryggen. Hannah och Hans gifte sig 1923 och bosatte sig på gården Ryggen på Örlandet. Året därpå föddes deras enda barn, dottern Mona. Hans dog i slutet av 1956 och några månader senare flyttade Hannah till Trondheim, där hon var verksam till sin död 1970.

Hannah framställde ca 200 bildvävnader. Garnet färgade hon själv med naturfärger. När tiden räckte till, spann hon också garnet själv. Hon använde inga skisser eller liknande vid vävningen. Motiv är människor, gärna samtida och budskapet är ofta politiskt. Från 1930-talet till 1945 gjorde hon t.ex. flera anti-nazistiska vävnader.
Vid vårt besök på kulturcentret hade Galleri Hans en utställning av ”Vevkollegiet Arakne”, en grupp på fyra vävare. Utställningen hette ”Hyllest til Hannah” och bestod av bildvävnader i Hannah Ryggens anda.
Efter en händelserik dag vände vi åter till Trondheim och den sista gemensamma middagen för den här resan. Vi tackade Anette för en välplanerad och trevlig resa och överlämnade en ask med rosmålning.
Gerd Strömberg och Barbro Ranius, Linköping

Söndagen
reste många hem, som varit med redan på torsdagen och vi några stycken, som var kvar träffades utanför Konstindustrimuséet. Jag hade frågat Anette vad vi skulle se där för namnet lät inte så kul, men hon insisterade att jag skulle vara med och det ångrar jag inte. Vilket museum, inte har vi i Sverige något konsthantverksmuseum. Hannah Ryggen var förstås representerad men också många moderna vävare. Det var så kul att se så mycket fin nutida textil. Där fanns också en fantastisk samling bröllopskläder från 1700-talet och fram till nutid. Allt från förmögna familjer inte bondekläder. Muséet skulle om någon vecka visa norska kungahusets bröllopskläder och det hade ju varit kul om vi kunnat se den.
I alla fall var detta besök väldigt stimulerande.

Sedan fick vi en visning av Nidarosdomen och den var enormt stor, tyckte jag.
Det var förvånande att den inte var så särskilt gammal. Sent 1800-tal men såg mycket äldre ut. Den första kyrkan på 1000-talet var ju borta. Vi fick också se kyrkotextilierna och de var inte särskilt imponerande. Vi har fler och vackrare i Linköpings domkyrka.

Hungern gjorde sig påmind, så Gerd, Barbro, Siw och jag slank in på en restaurang och åt en härlig middag sedan drog vi oss hemåt och tog en irish coffee på en av uterestaurangerna och sedan sussade vi gott den natten.

Måndag
Nästa dag reste vi ju hem med flyg från Trondheim. Jag måste berätta om min lilla incident. Det var först väldigt skakigt men när vi kom upp på högre höjder lugnade det sig och då serverades det kaffe med en chokladbit. Men just när jag höll muggen med det varma kaffet i handen guppade planet till så jag fick det varma kaffet i ansiktet och ner i BH-n. Då skrattade jag hjärtligt för jag kom att tänka på en historia från Fröding, som jag älskar, där han i ”Rammelbuljongen i Backa” skriver om ett bröllop som urartade och där gästerna skulle börja med buljong men ”Silver Per i Tranås” snörde till grannen med armbågen så han fick det ”het spa i syna och ner emella västen”.

Inga Danielsson

Måndagen ägnade vi åt långfrukost. Det är inte ofta man har tillgång till sådant frukostbord,
inte hemma hos oss i alla fall! Sedan tog vi det lugnt och rekognoserade vägen till hållplatsen för flygbussen. Ett stort vägarbete pågick så det blev en längre omväg, men vi var ute i god tid.  Hotet om askmolnet fanns i bakhuvudet. Vi hann undan utan missöden.
Fem vävare skulle med planet 14.35 och när alla passagerare (8st) kommit ombord, vi sist,
räknade flygvärden in oss och så lättade vi, 20 min i förtid. Ja, ingen av oss blev väl mer
lättad än när vi äntligen landat, för det var en skumpig och darrig färd. Någon skulle under färden  ta en slurk ur kaffekoppen, men det mesta hamnade i dekolletaget. Mycket  nervöst fniss och skratt. En något darrig avslutning  på en helt underbar och innehållsrik resa.
Tack Anette och alla medresenärer.

Siw Gustafsson 

Trondheim 19-22/5-11

PROGRAM:

Torsdag 19/5
13.00-14.30 Samling vid huvudentren till Nidarosdomen (Västfrontplassen, rosettfönstret, alla skulpturer)
15.00 Konstindustrimuseet
17.00 Husfliden
19.00 Middag på Egon restaurang

Fredag 20/5:
Start 8.30
8.45-9.45 Vävstugan i Heimdal + utställning
10.00-12.30 Sverresborg
12.30- 13.30 Lunch på Bagle, Sverresborg
14.00 Anne-Kirsti Espenes /15.15 Ringve Botaniske Hage eller musikhistoriska museet
17.00 Tillbaka på hotellet
19.00 Middag på Manna Brasseri

Lördag 21/5:
Start 8.30
9.00 färja
10.00-12.00 Axel Becker, Stadsbygd
12.30-13.30 Låvely
Lunch i Bussen
14.45-17.00 Örlandet Kultursenter, Galleri Hans och Hannah Ryggen-senter
19.00 Middag på Egon restaurang

Söndag 22/5:
Nidarosdomen
Konstindustrimuseet