Att bomulls­spinningens historia i Dalarna skulle vara så intressant hade varken styrelsen eller föreläsaren Erik Thorell trott.

Närmare sextio personer kom för att höra Erik berätta om hur det kom sig att man började spinna bomull i Dalarna på 1700-talet.

Det var fullt i Verket i Domnarvsgården. Extra stolar fick plockas in då det dök upp ännu fler i sista minuten.

Trots en del strul med dator som slocknade på grund av att strömmen tog slut satt alla kvar och väntade spänt på fortsättningen. Erik Thorell valde att undersöka bomullsspinningens historia i Dalarna när han skulle skriva sin C-uppsats i etnologi för ett antal år sedan.

Allt började med att Stora Kopparbergs Bergslag ville hjälpa alla gruvänkor och föräldralösa barn att få en försörjning. Det var Bergslaget som startade det hela på 1740-talet. Man både lärde upp kvinnor att spinna, som i sin tur lärde andra, och köpte in råbomull som sedan spanns.

Bomullsspinning var inte något som bara allmogen sysslade med utan även kvinnor i de högre sociala kretsarna spann bomull, främst för eget behov, berättade Erik Thorell. Bomullen såldes sedan vidare till kattunsväverier i Stockholm. Men det var inte bara i Falun som det spanns bomull, utan det spreds sig sedan framför allt till Leksand.

Bomullsspinningen pågick under nästan ett sekel, i slutet av 1830-talet upphörde den som affärsverksamhet. De som fortfarande spann gjorde det för eget bruk.

Men bomullsspinningen bidrog inte bara till att ge gruvänkor och andra kvinnor försörjning utan tros också ha legat bakom utvecklandet av såväl nya redskap som nya vävtekniker.

• När bomullspinningen och tillhörande väverier upphörde i slutet av 1830-talet fanns det flera duktiga väverskor som var innovatörer och bidrog till att utveckla nya tekniker, sade Erik Thorell.

Daldrällen är en vävteknik som enligt Erik Thorell troligen utvecklades av duktiga väverskor, som lärt sig väva just på grund av bomullsspinningen.

Text: Anna Östlund