En av de samtida konstnärerna som medverkar är Kristina Muntzing. som fick frågan om hon kunde skapa något enkom för denna utställning. Hon har valt att utgå från det hon hittar i arkiven, berättelser som inte har blivit berättade tidigare och gärna kvinnornas historia. Hon är inte en textilkonstnär i traditionell mening, det hon skapar är inte i ett textilt material utan hon skapar bilder som hon låter trycka på fotopapper, sedan strimlar hon bilderna och flätar sedan delar av dem med presentsnören. Kopplingen till textil är snarare tekniken flätning.
Till Väva fläta fästa har hon gjort en triptyk som har samma proportion som Kajsa Melantons stora verk som hänger i Västerås kommunfullmäktigesal.
De tre bilderna utgår från kvinnors arbete, en bild är från textilindustrin i Borås, en annan från Aseas avdelning för kabellindning, och en visar engelska kvinnor som under andra världskriget arbetade med att avkoda tyskarnas signaler.
I hennes föreläsning senare på lördagseftermiddagen berättade hon dels om arbetet och sina tankar kring denna triptyk dels om två andra av sina projekt. Den gemensamma nämnaren för alla projekten är att Kristina utgår från arkivmaterial för att kunna berätta kvinnornas historia.
Just denna lördag var det tema textil, som arrangerades av Västmanlands läns hemslöjdsförbund och därför erbjöds besökarna flera olika workshoppar helt kostnadsfritt. Här kunde , prova på att spinna tråd av hushållspapper och servetter, både med slända och med hjälp av borrmaskin.
Bästa papperet att spinna tråd av är Torkys på rulle enligt de som höll i workshopparna. Det är tydligt segt och går inte av lika lätt som pappersservetter. Å andra sidan vill man ha färg är det pappersservetter som gäller.
Av papperstråden kan man sedan både väva, sticka och virka. Medlemmar från vävstugan i Västerbykil Västmanland hade med sig både väskor och löpare vävda av papperssnören och en stickad halsduk.
