Vi KronobergsVävare

Meningen med föreningen, eller: Ändamålsparagrafen och verkligheten

Hur har vi det med ändamålsparagrafen i vår förening? Vi väljer att titta på regionalföreningarnas stadgar:
" De regionala föreningarna har till uppgift att

• tillvarata och främja medlemmarnas intressen
• på regional och lokal nivå vara opinionsbildare gentemot politiker och beslutsfattare för främjandet av handvävningen
• regionalt bevaka de verksamhetsområden där vävutbildning erfordras i syfte att flera arbetstillfällen skapas för handvävare
• lokalt och regionalt samarbeta med olika organisationer i aktiviteter för främjande av handvävningen
• i övrigt följa riksföreningens stadgar. "

Hur kan vi förstå dem?

Redan den första punkten kan vara nog så svår. En yrkesvävare har delvis andra "intressen" än hobbyvävaren - vissa av dem faller förstås på den sista punkten. (I yrkesvävarens intresse ligger bland annat att få sälja, men Riksföreningen är icke-kommersiell.) I vår lokalförening har vi löst det genom att helt enkelt tolka punkten som att "främja allas vårt intresse för vävning". Våra möten handlar nästan alltid om något vävtekniskt. Många av våra medlemmar gillar det, ser vi på deltagandet.

Nästa punkt - att "vara opinionsbildare gentemot politiker och beslutsfattare" - har vi knappast berört, här hos oss. Det beror till stor del på att vi inte förstår den. Hur kan vi vara opinionsbildare? Vad betyder opinionsbildning? Flera av kommunerna inom vår region har dålig ekonomi, så av "medborgarskäl" kan vi inte önska oss något som kostar pengar. Vi vill gärna höra hur andra regionalföreningar tacklar den här frågan.

Så var det det här med att skapa fler arbetstillfällen för handvävare. Vilka verksamhetsområden kan behöva fler handvävare? Och hur får vi dem att förstå det? Har Riksföreningen något material som vi kan använda, om vi till exempel skulle försöka övertyga möbelaffären att den skulle ha nytta av en handvävare för att råda kunderna vad gäller textila inredningsmaterial? Och vilken väg är den bästa att gå - vem kontaktar vi? Åter är vi intresserade att ta del av andra föreningars aktiviteter på området!

Och att "främja handvävningen" - vad betyder det? Detta är en fråga som vi ofta diskuterat. Vissa tycker att publika demonstrationer (hantverksdagar mm) är en bra väg att gå - andra är tveksamma. Tveksamheten grundar sig på att (hand)vävningen är ett alltför stort område för att låta sig "demonstreras", och att det lätta (och ganska vanliga) sättet, att ta med sig en trasvävstol ut på torget, bara cementerar den alltför vanliga uppfattningen att handvävning bara kan leda till trasmattor. I många, många lokaltidningsreportage får man läsa om handvävda trasmattor och löpare som skänks till förmån för (vad det nu är). Den sortens publicitet leder, enligt vissa av oss, till en urholkning av handvävningen - om "alla" tror att handvävning är trasmattor, och dessutom något som, av sina skapare, skänks till välgörande ändamål, så kommer handvävningen aldrig att få någon status.

Alltså: hur främjar vi handvävningen?
I vår förening gör vi det bra, tycker vi: vi lär av varandra. Vi får se många ovanliga vävtekniker och kvalitéer, som vi annars inte skulle kommit i kontakt med. Vi får idéer av varandra; vi växer som vävare.
Men... hur främjar vi handvävningen i det större sammanhanget? Gentemot omvärlden, mot alla icke-vävare?
Vi välkomnar en debatt om dessa frågor!

Vi Kronobergsvävare
genom Kerstin Fröberg och Elsa Högstedt