Hur blir vi fler?
Vid riksårsmötet 2006 i Jönköping kom förslaget upp att försöka få någon marknadsföringsutbildning att intressera sig för vår förening. Vid Jönköping International Business School fick en grupp vävföreningen som sitt projekt. Gruppen bestod av Hiba Mhamedi från Marocko, Lucie Gentil från Frankrike, Johannes Edebol från Sverige och Aleksandr Goltsman från Estland. Gruppen gjorde ett förnämligt arbete. Som kontakt från vår föreningen fanns vår region i Jönköping - Handvävare i Jönköpings län. Deras medverkan resulterade i det projekt som beskrivs i Vävmagasinet 2007/3
| Hela rapporten - på engelska - finns att hämta som pdf | LADDA HEM |
| The report can be downloaded as a pdf | DOWNLOAD |
Till riksårsmötet 2007 gjordes en sammanfattning av rapporten, den publicerades också i Solvögat 2007/2 och nu publiceras den också på nätet.
Sammanfattning av rapport från Jönköping International Business School om Riksföreningen för Handvävning.
Läst och sammanfattat av Marie-Louise Rasch.
Rapporten har sammanställts av en grupp på fyra personer i syfte att hjälpa RfH (Riksföreningen för Handvävning) att marknadsföra svensk handvävningstradition bland unga människor. De analyserar dagens situation och föreslår strategier avpassade för föreningens resurser men ändå lämpliga för att marknadsföra vävning för målgruppen.
De har delat upp målgruppen i tre delar: Tonåringar, yrkeskvinnor upp till 35 år och invandrarkvinnor. De anser att tonårsgruppen är viktigast eftersom de är yngst och utgör de framtida medlemmarna. De försöker bryta ned de stereotypa åsikterna kring vävning, öka medvetenhet och kunskap om vad det handlar om, samt få vävning att framstå som trendigt och intressant.
Grunden i all marknadsföring är att ta reda på hur målgruppen tycker och tänker. Då kan man bättre förstå hur man ska möta målgruppens olika behov med det koncept man själv vill marknadsföra. Det man erbjuder måste då vara så intressant, att det kan leda till ett förändrat beteende.
De flesta medlemmarna i föreningen är över 50 år. Man fruktar att den gamla traditionen dör ut med sina medlemmar. Författarna har delat upp dagsläget i svagheter och styrkor.
Svagheter
• Stereotyper. Handvävning har ansetts vara gammalmodigt, något som bara äldre kvinnor håller på med.
• Dålig marknadsföring. Föreningen har inte särskilt aktivt marknadsfört sig gentemot unga grupper. Unga aktiva vävare känner ofta inte till före-ningens existens.
• Dåligt samordnad information. Det saknas rutiner för hur information ska ske inom organisationen, och man har inte formulerat några tydliga vägar för att nå de viktiga målgrupperna utanför föreningen.
• Brist på pengar. Föreningen har dåligt med pengar.
• En stelhet i förhållningssättet hos medlemmarna. Författarna har en tydlig bild av att föreningens strategi grundar sig på en stor brist på proaktivt beteende. Fastän man vill ha förändring på en saklig nivå, saknas fullt stöd för förändring i föreningen. En stark dominans för ett avsmalnande snarare än ett breddat tänkande råder.
Styrkor
• Medlemmars hängivenhet och stöd. Medlemmarna har stort intresse för att nå ut med budskapet på olika kreativa sätt.
• Handvävning är en avstressande och social aktivitet. Alla intervjuade personer är överens om att handvävning reducerar stress. Samtidigt är det en social aktivitet, där man träffar goda vänner och talar om olika problem med vävningen på ett intressant sätt. ”Väv och tänk och väv och prata” (Weave and think and weave and talk).
• Handvävning är en konstaktivitet. Det är inte bara en tradition utan också en konstnärlig verksamhet
• Att väva gör att man kan vara speciell och originell. Man kan skapa personliga saker – utövaren blir designer.
Hur kommer vi till målet?
De tre grupper man valt att studera är rätt olika.
Tonåringar mellan 17 och 21 år och med en artistisk inriktning. Man når dem på gymnasiet eller i shoppingkvarteren.
Yrkeskvinnor mellan 22 och 35 år. De har en dynamisk livsstil, är professionella och arbetar i en stressig miljö. Samtidigt har de familj med små barn. Man når dem på kaféer där de tar en fika efter jobbet, i affärscentra och utanför skolor.
Invandrarkvinnor mellan 22 och 35 år. Man når dem på marknader, affärer och i hemspråksklasser.
Författarna menar att Internet är bästa sättet att nå både tonåringarna och yrkeskvinnorna. 94 % av alla mellan 16-24 år, och av dessa är 76 % kvinnor, använder Internet minst en gång i veckan. Invandrarkvinnor har troligen väldigt låg Internetanvändning. Budskapet på hemsidan måste anpassas så att de når alla målgrupperna, men att det ändå är samma budskap.
Informationscentrum
Hemsidan blir det primära informationsstället för medlemmar och föreningen. Den måste uppdateras regelbundet med aktuell information om aktiviteter, så att den blir spännande att besöka. Hemsidan får inte vara överlastad eller tråkig i sin utformning. Den ska spegla föreningen på ett positivt sätt och vara en on-line ambassadör. Detta är särskilt viktigt för de datavana tonåringarna.
När det gäller tonåringarna, så bör informationen vara attraktiv i utseende och innehåll. Det ska finnas förslag och instruktioner om hur man väver, vävnotor och vävtekniker och information om ”extrem” vävning. Det ska finnas bloggar där tonåringar kan tala med varandra, diskutera samt visa sina alster.
Förutom detta så föreslår de t ex att man kan väva sjalar till sin fotbollsklubb eller andra sportaktiviteter. Det skulle göra att man t ex annonserar i andra tidningar än man normalt gör. Vidare föreslår de sommaraktiviteter med vävteman runt sådant som är gemensamt för flera kulturer inom Europa, t ex medeltida sätt att leva. Det finns pengar att söka inom EU, t ex Youth in Action Program, för att t ex skapa en sommaraktivitet runt ett tema.
När det gäller yrkeskvinnorna, tror man på nya mönster och vävnotor för inspiration. Information om föreningen och information om utrustning och om var den kan köpas
När det gäller aktiviteter utanför Internet, föreslår författarna att yrkeskvinnor ska engagera sig i t ex julmarknader. Men inte på traditionellt sätt utan mer att få pröva på vad man kan göra i en vävstol. Kreativa produkter i originella material. Tillbehör till den bärbara datorn, muffar till glögg- eller kaffemuggen osv. På hemsidan kan det finnas t ex uppföljningar med julidéer, som håller ihop budskapet och ökar intresset.
Vävning är avkoppling
Författarna föreslår också vad de kallar ”Fika-vävning”. Det är populärt att gå ut och fika, och då skulle föreningen kunna vara där med små vävstolar. Vitsen är att finnas i en miljö, som man förknippar med avkoppling.
En tredje aktivitet man föreslår är söndagsvävning. I städer med klubbar för nyinflyttade familjer skulle en vävaktivitet kunna läggas till de övriga man ordnar för hela familjen.
När det gäller invandrarkvinnor. finns vävtraditionen väldigt ofta i deras hemländer men med andra tekniker och andra traditioner. Inspiration från andra kulturers traditioner kan kombineras med erfarenheter av vårt svenska kulturarv, samtidigt som kvinnorna lär sig svenska. De föreslår att man ställer vävstolar där det bedrivs svenskundervisning.
Till slut föreslår de att man lierar sig med en stor välgörenhetsorganisation för att få PR. De föreslår t ex UNICEF, som är så välkänt. Om vävföreningen t ex gjorde leksaker för UNICEF, som skulle sälja dem till förmån för barn som far illa i Sverige, så skulle verksamhetens status höjas.
